7 december 2011

Min ork har försvunnit totalt och alla tycks inte förstå att man kan känna och tycka olika.

Visst tusan hade jag också velat vara en utav dom som "mått som bäst under graviditeten", men nu är det inte så.

Och jag klagar ja, för att det är inge vidare roligt det här.. Jag blir andfådd bara jag reser mig upp ur sängen och har svårt att andas mest hela tiden.

Jag har sjukligt ont emellanåt och jag vill bara kunna få sova och vila.

Allt kommer bli så mycket bättre när vår stjärna har kommit ut, visst att jag kommer vara trött då, men det är på ett helt annat sätt.

Alla säger till mig att det är bra att vila nu så jag orkar med sen, men jag kan för fasen inte vila. Ta min kropp en dag så ska ni få se! Jag är trött på allas åsikter om hur det är, det finns inget rätt eller fel vare sig man har fött ett eller fem barn innan.

I måndags var jag på gravidyoga och det var toppen, ska försöka orka med att göra lite sånt hemma om dagarna.

På kvällen när vi kom hem hade jag jätteont i magen och fick kramp flera gånger, Sebastian sa till mig att ringa förlossningen men jag ville avvakta. Man vill ju inte vara löjlig.. Men hur jag än låg och vad jag än gjorde så hade jag jätteont så tillslut ringde jag och hon jag pratade med tyckte att vi skulle åka in.

Så jag packade ner min tandborste som hon sa till mig och sen begav vi oss in till stan. Det var ingen rolig resa, jag var rädd och hade jätteont.

Väl inne på förlossningen blev vi väl omhändertagna och dom gjorde undersökning efter undersökning. Den första undersökningen visade att jag på 20 min hade ca 4 sammandragningar, som jag då kände av.. Min puls var väldigt hög och efter ett tag fick jag bricanyl, som jag aldrig mer ska ta. Fy fan, jag blev yr, skakig och mådde illa! Sen kom läkaren och kollade på mig och efter det blev det en undersökning till. Den visade att sammandragningarna hade lagt sig och att allt var bra med bebisen.

Min livmodertapp är mjukare än vad den bör vara vid denna tiden och dom var rädda att jag skulle föda alldeles för tidigt. Men efter ett par timmar fick vi åka hem och jag var jättetrött, trodde jag skulle somna som en klubbad säl, men icke.

Läkaren beordrade mig att jag måste vila, vila, vila.. Ja, och så lätt är det.

Hur som helst var det skönt att se/höra att bebisen iaf mår bra. Men som det verkar vill vår stjärna ut lite tidigare än vad det är beräknat, så vi får väl se hur länge han/hon stannar där inne. Så nu är det väl dags att packa väskan och göra klart i barnrummet, ifall vi får oväntat besök inom ett par veckor.