Istället funderar jag på hur jag ska orka och hinna med allt innan jul, men det brukar gå så varför skulle det inte göra det detta året?!
Det är full aktivitet i magen och vår stjärna växer som h*n ska. På tisdag är det dags för mätning av magen igen.
Min planering av saker som jag ska göra/skulle gjort har jag inte fullföljt och kommer förmodligen inte göra heller.
Varje gång det ska komma hit någon blir jag något slags psykfall och härjar runt tills jag gråter. Det är tur jag har Sebastian, men samtidigt är det väldigt synd om honom. Så mycket skit som han får stå ut med.. stackaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad har du på hjärtat?